Sara Anne Elisabeth

Nu är det söndagkväll och en hel vecka har gått! Dessutom är det oktober nu! Jag tycker att tiden här går så långsamt om man jämför med hur tiden går hemma. Månaden jag har varit här känns lika lång som hela sommaren. Jag tror att det är samma som när man ser en scen i en film eller tv-serie, första gången man ser den känns otroligt mycket längre än när man ser om den. Berlin är som en ny film för mig. Stockholm är typ som... Vänner. Det är bra, men jag har sett alla avsnitt tre gånger om (Söndagsfilosofi A -- MVG).

Faktiskt trivs jag väldigt bra här. Jag saknar inte alls själva Stockholm (däremot saknar jag vännerna och familjen, såklart! Och mitt rum!). Det är ju bestämt att vi ska vara här till 21 december och sen åka hem över julen, men det känns mer och mer som att jag vill tillbaka hit igen i vår. Men sånt kan man ju såklart inte säga säkert efter bara en månad. Vem vet, om en månad till sitter jag kanske här och gråter och längtar efter Bromma. Skulle inte förvåna mig.

Snart måste man söka in till högskolan också... jag ska nog ändå söka till Uppsala i vår för att helgardera mig. Men samtidigt: vill jag verkligen flytta till en ännu mindre stad...? Det har verkligen alltid varit min plan att plugga där men nu vet jag inte! Svårt att komma hem bara för att lämna alla igen, också! (Även om det bara är 40 min Stockholm-Uppsala).

Ack, ack, dessa i-landsproblem.