Bilder från helgen: "Tysklands baba sonic"

Att säga att man saknade Stockholms nattliv vore ju en stor överdrift, men det var ändå en sak jag saknade! Hur coola klubbarna här än är, och hur länge de än har öppet, så hittade vi inget Baba sonic! Alltså ett ställe med härliga popdängor. Fram till i fredags, då.



Stället heter Magnet och de spelade jättemysig musik, mycket svensk pop (genren då, inte bandet). Tummen upp!



...vad vill Emelie Anja egenligen?









... och på vägen hem posade vi vid ett Lenin-monument med kameran på självutlösare. Nåt ska man ju göra!

We've been in this town so long we may as well be dead

Nu är det söndagkväll och en hel vecka har gått! Dessutom är det oktober nu! Jag tycker att tiden här går så långsamt om man jämför med hur tiden går hemma. Månaden jag har varit här känns lika lång som hela sommaren. Jag tror att det är samma som när man ser en scen i en film eller tv-serie, första gången man ser den känns otroligt mycket längre än när man ser om den. Berlin är som en ny film för mig. Stockholm är typ som... Vänner. Det är bra, men jag har sett alla avsnitt tre gånger om (Söndagsfilosofi A -- MVG).

Faktiskt trivs jag väldigt bra här. Jag saknar inte alls själva Stockholm (däremot saknar jag vännerna och familjen, såklart! Och mitt rum!). Det är ju bestämt att vi ska vara här till 21 december och sen åka hem över julen, men det känns mer och mer som att jag vill tillbaka hit igen i vår. Men sånt kan man ju såklart inte säga säkert efter bara en månad. Vem vet, om en månad till sitter jag kanske här och gråter och längtar efter Bromma. Skulle inte förvåna mig.

Snart måste man söka in till högskolan också... jag ska nog ändå söka till Uppsala i vår för att helgardera mig. Men samtidigt: vill jag verkligen flytta till en ännu mindre stad...? Det har verkligen alltid varit min plan att plugga där men nu vet jag inte! Svårt att komma hem bara för att lämna alla igen, också! (Även om det bara är 40 min Stockholm-Uppsala).

Ack, ack, dessa i-landsproblem.

Om att okynnesköpa mobiltelefoner på internet...

... men den är sjukt fin, visst är den!?



(Jag hade två mobiler med mig. Två. Den ena är helt knäpp, blinkar i olika färger och spegelvänder displayen, den andra har sand mellan tangenterna och går inte att prata i, Tyskland + teknik är inte lika med sant!)

Låt mig presentera familjen Simpsons/Teletubbiesarna

Låt mig presentera familjen! Våra kära (?) följeslagare under den första veckan här. I början gick de under namnen Tinky winky, Dipsy, Lala och Po. Lite senare döpte vi dem till Simpsons, mest eftersom den största väskan är precis som Homer - jobbig och snubblar.

Eftersom vi bodde på tre olika vandrarhem + i vår egen lägenhet under första veckan fick vi släpa dem fram och tillbaka över hela Berlin. Så här såg deras rutt ut: (Det börjar från flygplatsen, utanför bilden).

1. Generator Hostel (Friedrichshain)
2. Come-back-packers (Kreutzberg)
3. Mittes Backpacker hostel (Mitte)
4. Vårt eget hem (Friedrichshain)



Detta är familjen första dagen! På väg från flygplatsen!



Nästan framme... de var sjukt jobbiga i trappor!



När vi gick fel med familjen i Kreutzberg och det regnade...



I Mitte! Elsa säger: Nu får ni skärpa er! Ni har inte gjort annat än att krånga, hela resan!



Nästan framme i vårt eget hem! Homer posar med sin namne.


Två bilder från i fredags



Gabbi och Elsa på S-bahn.



Anja och Emelie på Erdbeer bar - världens finaste och mysigaste bar. Den förtjänar ett eget blogginlägg, egentligen.

Dag ett i Berlin (tre veckor sen!): Offentliga toaletter

En person åker runt och plattar till marken för att bygga en parkeringsplats. En annan person kommer gående.

- Nej, men kolla, om du gör såhär blir det mycket bättre.
- Ok.
- Jag kilar iväg ett tag, men vad du än gör, rör inte de där stora lådorna där borta, har du förstått?
- Ja.

Lite tid går. Person två kommer tillbaka.

- Men kolla vad bra det går när du gör på mitt sätt! Men du, var är de där stora lådorna?
- Dom? Dom har jag jämnat med marken.
- FATTAR DU VAD DU HAR GJORT? Det där var OFFENTLIGA TOALETTER!!!!!!!!!!!!!!




(http://www.youtube.com/watch?v=v-WMgV-FC1c)

Gabbsan har landat!

Gabbi anlände i förrgår, som den första av våra stackars gäster som måste sova i vår obekväma soffa. Efter 12 timmar i tåg fick hon inte vila, utan hon skulle genast ut i den berlinska natten (haha!). Gabbi, Elsa, jag, Anja och Emelie gick ut.

Det roliga här är att allting försjuts så mycket tidsmässigt. Alltså, klockan 23 började vi föra, halv 2 gick vi till första stället, satt där till halv 4 kanske när vi gick vidare till det andra stället, och vid sextiden var vi hemma igen. Kvällen var, i alla fall på det andra stället, grosse katastrofe. Men vi hade kul! (tror jag).

Men det var alltså i fredags. Idag vaknade jag för första gången sen jag kom till Berlin utan att vara bakis och utan att ha en tid att passa, och det var nog det bästa jag varit med om, nånsin. Så den här morgonen har jag och Gabbi spelat kort och druckit kaffe. Elsa sover fortfarande. Frågan är bara vad man ska göra idag, eftersom allt här är stängt på söndagar.

Men nu ska jag titta på när Gabbi lägger patiens!

Es ist verrückt!

Min kära, gröna, fina, ärvda mobiltelefon (eller "Händy" som de säger här... hahaha!) har blivit galen! Då och då har den spontandisco och då måste man stänga av och slå på den tills den lugnar ner sig och beter sig normalt. Jag blir så ledsen, den har aldrig krånglat förr (förrutom gången jag tappade den och skärmen sprack och longomannan påpekade det...men det var ju mitt eget fel!).

Große Katastrofe!

Jag brukar för det mesta sitta ganska tyst på lektionerna. Det är bara när jag känner att jag verligen måste säga någonting, som jag tar mig för att göra det. Vilket har som följd att när jag öppnar munnen säger jag skumma grejer som jag kanske inte riktigt heller kan säga på tyska. T.ex, en gång skulle jag försöka förklara ett exempel på en anglicism. Ingen fattade nånting. Tillslut sa läraren att han inte förstod. "Ich auch" sa jag. (När jag senare försökte förklara detta för mina svenska vänner förstod de inte heller. Så det var antagligen mig det var fel på).

Och så idag, satte läraren igång en jätteskum diskussion om mäns och kvinnors olikheter. Typ, "varför gråter män i hemlighet?" och "vad tycker ni tjejer om killars coolhet(!)?". Tillslut kunde jag inte hålla tyst som jag brukar, så jag sa att jag tyckte att diskussionen var helt löjlig, eftersom det är större skillnader individer emellan än mellan män som grupp och kvinnor som grupp.

Och nu, eftersom jag är en sån jävla ältare, sitter jag här hemma och vet inte om jag var pinsam och överreagerade eller om jag sa nåt som behövde sägas.


Husesyn

Jag tänkte visa lite bilder från vårt nya hem! Jag har smugit runt här och fotat, alla rum utom Elsas för hon sover fortfarande (igår var vi på en indieklubb, det var roligt med lite ombyte från all tecnomusik här, som visserligen är rolig, men mest står jag ändå och önskar att jag var lika inne i musiken som alla runtomkrig som är helt höga).

Okej, när man kommer in genom dörren ser det ut såhär!



Bakom en är köket





...och ut till vänster är vår lilla uteplats som är jättefin, där vi har ätit varje dag. Det är gulliga blommor och ett (!) hallon där också, som inte syns. Fast jag börjar bli orolig att man måste sköta trädgården på nåt sät...



Om man går upp för trappan sen kommer man till rummen där jag sover




min säng




till vänster är badrummen och Elsas lilla rum, som jag som sagt inte fotade. Men ja, här är badrummet.




Nu ska jag tvätta lite!

Kram!


Uppdatering! Woho!

Nu har det gått mer än en vecka sen senaste (och enda) gången jag skrev! Visste väl att jag skulle vara usel på att blogga, buhu. Men under den här tiden har jag till och med misskött min farm i farmville, med andra ord, jag har inte lagt så mycket tid på datorn.

I tisdags kom vi alltså hit till Berlin, jag och Elsa. Fram till i förrgår, när skolan började och vi flyttade in i vår lägenhet, var som en semester. Vi drack mycket öl och billiga drinkar, vi bodde på tre olika vandrarhem, vi fixade en lägenhet och vi åkte fram och tillbaka över hela stan med vår väskfamilj (väskfamiljen var kärlek och hat på samma gång).

Men nu är det alltså vardag. Elsa röker på terassen och jag bloggar i väntan på att hon ska komma tillbaka så vi kan fortsätta se Kvarteret Skatan på svt play och äta chirre.

Nån gång kommer lite fler bilder, men tills dess, håll till godo! (En fantastisk sång Elsa fick sjunga på hennes tysklektion idag).

http://www.youtube.com/watch?v=u8h8ca5zn5Y


Nämen...! Inte ska väl lilla jag?

På allmän begäran (läs: Isa och Rosanna) har jag alltså startat en alldeles egen blogg! Jag kan inte riktigt dölja min förtjusning misstänker jag, eftersom bloggar har varit mitt bästa tidsfördriv i typ två års tid.

Men klockan 3.00 (!) ska jag stiga upp, och min super duper ultra megasnälla mamma ska skjutsa mig & Elsa till Skavsta, där planet lyfter kl. 6.30 och en och en halv timme senare landar i BERLIN!! Där ska vi bo ett halvår. Just nu är jag mest nervös eftersom jag inte riktigt klarat av att packa enligt ryan airs skitregler, och alltså antagligen får betala överviktspris på flygplatsen, men i sinom tid blir jag väl nervös på lite viktigare grejer, typ att vi inte har nånstans att bo. Å så.

Nu ska jag försöka trycka igen väskorna (alla två!) och sova min fyra timmars skönhetssömn...

Godnatt!


Nyare inlägg
RSS 2.0